Hur samhället och polisen kan tolerera dessa mötesstörningar kommer jag aldrig att förstå. Sverige 2012 är en demokrati enbart för de som håller sig åsiktsmässigt inom det snäva spannet som är det politiskt korrekta att tycka och känna för tillfället.
Sverige är ingen fungerande demokrati. Vänsteranhängarna trakasserar systematiskt de åhörare som i demokratisk ordning kommit för att lyssna på vad det politiska partiet Sverigedemokraterna faktiskt har att säga. De letar upp och ställer så nära de bara kan för att vid de lyssnandes öron med sina nycklar eller petflaskor skramla så mycket de kan.
Vänstern tillåts att ställa högtalare och på högsta volym spela aldeles intill den tillståndsgivna demonstrationen. Borde det inte vara en självklar rättighet i en demokrati att få lyssna på de olika alternativen för att kunna bilda sig en uppfattning om var man vill lägga sin röst? På de demonstrationer bloggen varit på handlar det om anhängare till riksdagspartierna miljöpartiet och vänsterpartiet med undergrupper som saboterat de demokratiska mötena.
Kanske är det dags att de etablerade medierna att göra sina jobb och ställer politikerna för dessa partier till svars. Är det okej, enligt dem, att förhindra demokratiska möten?
Med ovan sagt noterar bloggen att vänsterns motdemonstrationer blivit svagare de senaste åren.
Brevbärarna kan inte längre – av säkerhetsskäl – dela ut posten i stadsdelen Seved i Malmö. Så långt har samhället förfallit. Det är numera inte ”enbart” brandkår, ambulans och mäklare som vågar sig in i området utan poliseskort.
Under tiden lanserar regeringen och Erik Ullenhag en kampanj om att invandringens konsekvenser enbart är ”myter” skapade av så kallade främlingsfientliga.
Socialdemokraterna i staden ordnar manifestationer på Facebook och Gustav Adolfs torg, som egentligen är en protest mot det Malmö de själva skapat.
Fortfarande ligger frågan i luften: Är det ett sådant här samhälle – likt Seved, likt Rosengård, likt Kroksbäck, likt Holma - vi vill ha? Är Malmö framtidens Sverige?
Det är i alla fall konsekvensen av den hittills blocköverskridande förda politiken!
Det blev en upprörd och känslofull manifestation i Malmö. Åtskilliga tusen Malmöbor ville visa sitt missnöje mot samhällsutvecklingen.
Det är bara att hoppas att stadens styrande tar bort skygglapparna, stoppar undan flosklerna och begraver sin utopiska dröm om att bygga en stad på olikheter. Det fungerar inte. Det har vi Malmöbor, oavsett bakgrund, med all oönskvärd tydlighet fått erfara de senaste åren.
Gör om, gör rätt!
Slumpmässiga bilder från olika delar av Malmö. Just nu finns det väldigt många synliga poliser i Malmös stadsbild. Situationen är inte ovanlig. Det var likadant för ett år sedan och likaledes efter moské-kravallerna i början av 2009. Malmöbon börjar bli luttrad.
De två första bilderna är från mordet på Kantatgatan. Vad som föranledde polispådraget på de fyra sista bilderna vet jag inte. Media har inte rapporterat om denna händelse som inträffade på Fosievägen.
Polisen och Räddningstjänsten har haft fullt upp i Malmö i natt. Hela åtta bilar har brunnit på olika håll i staden. Bilsläp har antänts på Ramels väg och polisen attackerads med stora gatstenar. Även hjälmförsedda poliser riskerar livet när dessa vilt kastas på dem. Det är därför bloggen skriver ” Nya mordförsök på poliser” i rubriken. Även ett utomhus-wc för byggjobbare på Rosengård brandskadades.
Fem av alla skottlossningar i Malmö den senaste tolvmånaders perioden kopplas till den så kallade lasermannen. Då återstår cirka 45 skottlossningar. Vi som bor här vet vilken del av Malmös befolkning som ligger bakom i stort sett samtliga dessa. Malmö är sjukt.
Bloggen har tagit otaliga bilder på utbrända bilar, men den här bilden är hur Malmö presenteras på hitta.se.
Malmö är idag otryggare än någonsin tidigare. Skottlossningarna känner vi alla till men det är mer än så. Det finns idag delar av Malmö som man inte bör vara i, eller ens köra igenom, om livet är en kärt.
Ramels väg och delar av Rosengård är välkänt med stenkastning på bilister. Likaså delar av Holma och Kroksbäck. Men Malmös absolut farligaste gata är Rasmusgatan på Seved. Här hänger ”ungdomsgängen” bokstavligen i gathörnen. På Seved är det inte bara förbipasserande som drabbas av våldsamheter utan även i hög grad boende.
Gängkriget med alla dessa skottlossningar bland allmänheten skrämmer. Men det känns än värre med dessa slumpmässiga skjutningar som, enligt polis och media, kan bero på offrens etnicitet.
Polisens resurser bör utökas. Poliser i varje gatuhörn hade gjort Malmö tryggare. Se bara på New York, som är en betydligt tryggare stad än Malmö.
* Nu, söndag eftermiddag, ett stort antal timmar senare har delar av svensk media vaknat. Jag kan tänka mig att det är med stor vånda de rapporterar vad Angela Merkel sade under lördagen. Men jag ska inte ironisera utan istället berömma och säga bättre sent än aldrig. *
I dessa dagar renderar bilbränder och stenskastning inte mer än, maximalt, en liten notis i Malmötidningarna. Men ofta inte ens det.
Har då våldsamheterna upphört i Rosengård?
Knappast, bloggen tog några bilder nu på morgonen vid Minilivs på Ramels väg. Där fanns spår både av stenkastning och bilbrand. Men även plundring av en företagsbil.
Media låtsas som ingenting och hoppas att medborgarna faller in i trallen. Bloggen noterar istället: ”På östfronten intet nytt”.
På annat håll i Malmö var det ånyo skottlossningar. Malmö är sjukt!
Publicerat av Malmö, Sverige & världen 
