Situationen i skolorna på Rosengård i Malmö är nu så desperat att lärarna flyr från sina tjänster. Det har tidigare rapporterats om hur ledning/politiker går i otackt med de anställda. Bilden som förmedlas stämmer inte med hur det är.
Senaste draget är att ta bort delar av elevunderlaget när man för statistik och därmed, tillsynes, erhålla bättre resultat att redovisa. Detta sågades dock av utvecklingssamordnaren i Rosengård som menade att det inte skulle göra någon skillnad.
Skånska Dagbladet skriver om kaoset i skolorna på Rosengård.
Mängder med lärare på Rosengårds skolor letar desperat andra jobb. De vill lämna en kaosartad arbetsmiljö och de beskriver skolor i anarki med ständiga brandlarm och upploppsliknande stämning.
Samtidigt som detta sker får deras högsta chef pris som årets bästa offentliga chef. De undrar hur det kan gå ihop?
Skånskan har träffat tre lärare som jobbar på en av skolorna i Rosengård. De vågar inte att ha sina namn i tidningen därför att de vet sedan tidigare att arbetsgivaren inte gillar illojala medarbetare. Men de kan ändå inte bara se på när deras arbetsplats har förvandlats till ett fullständigt kaos. De vill att någon reagerar för att ta tag i det som de själva ser som en allvarlig kris.
Bakgrunden till de stora problemen är den omorganisation som har skett på skolorna i Rosengård. Tanken var att elevernas resultat skulle förbättras genom en förbättrad organisation som kallas ”Framtidens skola”. Men lärarna menar att resultatet har blivit raka motsatsen.
Lärarna som Skånskan träffat fick en ny rektor och de är mycket kritiska till det nya ledarskapet. De saknar styrning och ledning och framför allt närvaro. Skolan i Rosengård har många elever som har stort behov av extra stöd och hjälp i undervisningen, men den lyser med sin frånvaro.
Det är en tuff miljö både för lärare och elever. Resurserna är knappa när det gäller personal men också materiel, inköpsstopp råder.
– Rosengårds skolor har varit en tuff arbetsplats under många år men vi har alltid haft stöd av varandra. Lärarrummet har varit en varm plats att komma till men nu är situationen så pass allvarlig att vi inte längre orkar ta hand om varandra. Även om det skulle komma en ny chef som jobbade på rätt sätt finns ingen kraft kvar, vi är körda i botten, säger en lärare.
Nu söker de nya jobb men det är inte lätt att hitta en annan arbetsplats. De säger att nästan alla deras kollegor gör samma sak och platsbanken hos arbetsförmedlingen ger dem lite hopp. En av lärarna är referens till sex andra kollegor som alla vill lämna skolorna i Rosengård.
Mitt i den stora omorganisationen som kraftigt bidragit till kaoset på skolan får de veta att Eva Ahlgren, stadsdelschef i Rosengård, har fått pris. Hon har utnämnts till årets offentliga chef. De ställer sig frågande till priset och undrar kort och gott vem som har skickat in nomineringen?
– Vi känner inte igen den verklighet som pristagaren verkar arbeta i.
Seved i Malmö beskrivs av polisen som en laglös del av Malmö. Det var här Ilmar Reepalu och Janne Josefsson blev angripna för någon vecka sedan. Bilderna är tagna en tidig morgon av uppenbara skäl.
Hur samhället och polisen kan tolerera dessa mötesstörningar kommer jag aldrig att förstå. Sverige 2012 är en demokrati enbart för de som håller sig åsiktsmässigt inom det snäva spannet som är det politiskt korrekta att tycka och känna för tillfället.
Sverige är ingen fungerande demokrati. Vänsteranhängarna trakasserar systematiskt de åhörare som i demokratisk ordning kommit för att lyssna på vad det politiska partiet Sverigedemokraterna faktiskt har att säga. De letar upp och ställer så nära de bara kan för att vid de lyssnandes öron med sina nycklar eller petflaskor skramla så mycket de kan.
Vänstern tillåts att ställa högtalare och på högsta volym spela aldeles intill den tillståndsgivna demonstrationen. Borde det inte vara en självklar rättighet i en demokrati att få lyssna på de olika alternativen för att kunna bilda sig en uppfattning om var man vill lägga sin röst? På de demonstrationer bloggen varit på handlar det om anhängare till riksdagspartierna miljöpartiet och vänsterpartiet med undergrupper som saboterat de demokratiska mötena.
Kanske är det dags att de etablerade medierna att göra sina jobb och ställer politikerna för dessa partier till svars. Är det okej, enligt dem, att förhindra demokratiska möten?
Med ovan sagt noterar bloggen att vänsterns motdemonstrationer blivit svagare de senaste åren.
Slumpmässiga bilder från olika delar av Malmö. Just nu finns det väldigt många synliga poliser i Malmös stadsbild. Situationen är inte ovanlig. Det var likadant för ett år sedan och likaledes efter moské-kravallerna i början av 2009. Malmöbon börjar bli luttrad.
De två första bilderna är från mordet på Kantatgatan. Vad som föranledde polispådraget på de fyra sista bilderna vet jag inte. Media har inte rapporterat om denna händelse som inträffade på Fosievägen.
Allt är givetvis relativt. Men om man jämför med tidigare SDU-demos i Malmö så fungerade den här. Polisen gjorde sitt bästa och gjorde det bra.
Situationen i Malmö och Sverige är givetvis inte bra. Över 30 gripna och omhändertagna som försökte stoppa en demokratisk demonstration är riktig illa. Men det gick att höra vad talara sade. Åtminstone delvis. Kraven är inte höga i Sverige 2011.
Bloggen såg att både Vänsterpartiet, med flaggor, och Socialdemokraterna gjort gemsam sak med den så kallade utomparlamentariska vänstern. Vad säger Juholt om detta? Vad säger Sverige om detta?
Här har etablerade media chansen att göra en demokratisk insats. Låt SDU framföra sitt delvis stoppade budskap i till exempel Sydsvenskan, SR och SVT. Det borde inte löna sig att försöka stoppa ett demokratiskt möte.
Dagens bilder hämtas från Sevedsplan i Malmö. Området är i princip laglöst. Vanliga boende vågar knappt gå ut. Det var här Kanal 5 blev bortjagade tidigare i år.
Polisen har fått order om att specialbevaka stadsdelen. När bloggen var vid Rasmusgatan höll sig polisen på säkert avstånd på torget. Massor med ungdomar och äldre hängde som vanligt utanför affären mitt på Rasmusgatan. Förbipasserande bilar släpptes först fram efter grundlig ”inspektion”. Precis som vanligt.
Bloggen har tagit otaliga bilder på utbrända bilar, men den här bilden är hur Malmö presenteras på hitta.se.
Malmö är idag otryggare än någonsin tidigare. Skottlossningarna känner vi alla till men det är mer än så. Det finns idag delar av Malmö som man inte bör vara i, eller ens köra igenom, om livet är en kärt.
Ramels väg och delar av Rosengård är välkänt med stenkastning på bilister. Likaså delar av Holma och Kroksbäck. Men Malmös absolut farligaste gata är Rasmusgatan på Seved. Här hänger ”ungdomsgängen” bokstavligen i gathörnen. På Seved är det inte bara förbipasserande som drabbas av våldsamheter utan även i hög grad boende.
Gängkriget med alla dessa skottlossningar bland allmänheten skrämmer. Men det känns än värre med dessa slumpmässiga skjutningar som, enligt polis och media, kan bero på offrens etnicitet.
Polisens resurser bör utökas. Poliser i varje gatuhörn hade gjort Malmö tryggare. Se bara på New York, som är en betydligt tryggare stad än Malmö.
Publicerat av Malmö, Sverige & världen 
Malmö, Sverige & Världen 